Efter regnet... Andakt vid midsommarfirandet i Köln

(Betraktelsen fick skrivas om tidigt i lördags morse. Inspiration kommer, om man bortser från själva vädret, främst från Maria Bergius Krämer)

Sommar, sommar, sommar,

men det är inte så mycket till dans i folkets park,

och inga picknickfiltar på roddklubbens gröna

men ack så dyblöta äng.

Sommaren är kort,

det mesta regnar bort,

men måste det regna just idag?

Kan inte du beställa solsken,

var det någon som undrade häromdagen,

du som av yrkesmässiga skäl ändå borde ha

bra kontakter till vem det än är

som ställer och styr däruppe?

Men den som ställer och styr däruppe

kanske tyckte att det på tiden

att det regnade lite, just idag.

Fråga mina sloknade blommor i trädgården,

fråga det knastrande, gulnade gräset,

fråga den torra markens sprickor,

fråga allt det som väckts till nytt liv efter regnet,

se dig omkring och upptäck

den vackra och lysande grönskan

nu när de senaste dagarnas damm har sköljts bort.

Åh jag vandrar
i ett sommarregn
Ett regn som svalkar sanningen
Ett regn som sköljer dumheten
som vandrar
i ett sommarregn

så sjunger Per Gessle i musikgruppen Gyllene tider.

Sommarregn i all ära, men måste det regna just idag,

då vi firar vår anrika midsommarfest?

Kanske just det.

Jag ringde styrelsen i förmiddags, för jag undrade:
Blir det något firande i dag?

Absolut, sa de, då får vi väl trängas ihop under taket här.

Och när vi lagt på,

så tänkte jag att det kanske ligger en djupare mening

i det plaskande midsommarregnet,

som åtminstone då höll på att ösa ner utanför mitt fönster.

För ibland blir det inte som man har planerat.

Livet kommer emellan, helt enkelt.

Och visst kan man tycka att det är dumt,

och visst kan man gå omkring hela dagen

med bitter min och bistra tankar,

och mumla om hur orättvist det är,

hur synd om alla förberedelserna.

Men jag tror att man kan välja att acceptera det

och göra det bästa av situationen.

„Det blir aldrig fel, det blir bara annorlunda“,

var de någon som sa i min hemförsamling i Askim utanför Göteborg,

när årets tipsvandring precis blivit inställd pga åskväder

för ett par år sen.

Och precis som vi gör idag så bestämde vi oss då

att fira så bra det bara går,

och vad ska jag säga: Det blev en mycket lyckad eftermiddag.

Livet blir inte alltid så som vi har tänkt oss.

Och det kanske är bra att vi påminns om det då och då,

att våra prioriteringar inte alltid håller,

och att vi blir tvungna att släppa våra krav på perfektion

och öppna oss för nya möjligheter

bortom allt det som vi kan föreställa oss.

Ibland är den bästa festen den som börjar lite trögt och stapplande,

ibland är det lättare att brista ut i gapskratt när mascaran ändå runnit nerför ansiktet,

ibland leder det trånga myllret under ett skyddande tak

till spännande möten, givande samtal och nya bekantskap.

Ibland är det bara att göra som barnen

och ha kul ändå.

Kära vänner, om vi inte gjort det än,

så tycker jag att vi ska bestämma oss nu

för att ha en riktigt härlig dag tillsammans

härute i det gröna.

Där den som styr och ställer däruppe

är i full fart med att skapa nytt liv.

Hör, nu har regnet slutat att falla

Se, nu är luften klar och blå

Det är skönt att andas

Se, solen bryter äntligen fram

Och trollar med varje blad och strå

Jorden doftar ny

Solen värmer mot din hy

Allting har vilat

Allting får liv igen.

(Mats Nörklid)

Amen.